Som en riktigt dålig såpa...

Det här börjar verkligen likna en riktigt dålig såpa... ni vet en sån där där det bara händer nya, nästan osannolika saker hela tiden och man måste vänta på nästa avsnitt för att få reda på hur det går?

Bara det att det här är på riktigt... fastän det börjar bli så mycket att man knappt kan tro att det kan vara sant...

Vi var hos ultraljudsläkaren i måndags igen, på den privata kliniken, och det hon hade tyckt sig se på Klaras hjärta verkade ha varit en synvilla (möjligen orsakad av sämre UL-utrustning på det andra stället), men hon vill ändå att vi går till en specialist som kontrollerar bådas hjärtan, eftersom hon "bara" är en vanlig ultraljudsläkare. För övrigt så är det i stort sett standard att man gör en sådan koll när mamman är äldre än 35 år.

Det faktum att Matilde inte växer som hon ska, och är 3 veckor mindre (eller ett halvt kilo) än Klara tror hon beror på något som heter TTTS - Twin to Twin Transfusion Syndrome, vilket innebär att den ena tvillingen tar all näring utan att lämna särskilt mycket kvar till den andra. Jag har läst om det tidigare, att det är en av dom risker som finns med enäggstvillingar, men hade inte förstått att det är ganska allvarligt...

Igår kväll var vi hos gynekologen för att visa upp alla dom senaste resultaten och då pratade vi mer om TTTS. Om inget görs riskerar man att båda tvillingarna dör, men det enda man tydligen kan göra är att ta bort tvillingen som växer för snabbt och hoppas på att den andra överlever...

Jävligt nedslående besked skulle jag vilja säga... Och som vanligt vet vi inget mer just nu. Ett nytt ultraljud ska göras om 3 veckor, och om inte Matilde har satt igång att växa till sig lite då så antar jag att vi måste ta ett beslut...

Som om det inte räckte så bra som det är, så visade det sig också att min glukoskurva som jag gjorde förra veckan eller när det var (tiden börjar flyta ihop...) inte är bra. Jag har troligen graviditetsdiabetes och ska nu göra ett nytt test på sjukhuset i Messina för att få fram fler värden och utefter dessa en diet att följa. Det var iofs något som enligt gynekologen kan hjälpa Matilde på traven en aning...

Det enda positiva med besöket igår är att jag från och med nu slipper sprutan som jag fått i rumpan var tredje dag i 4-5 månader. Sååå skönt! Dels för att det stör mig massor att jag alltid måste ringa och be någon om hjälp med sprutan och dels för att min rumpa börjar se ut som värsta månlandskapet. Istället för sprutan ska jag ta tabletter, vilket ju är något enklare faktiskt.

Nästan bara mindre bra nyheter...

I onsdags var vi hos blodspecialisten och idag har vi varit på ultraljud, men det finns inte så mycket skoj att berätta...

Värdena som blodspecialisten kollar har gått upp litegrann, så en ny koll ska göras om 2 veckor ungefär. Om värdena går upp ytterligare är det risk för blodproppar igen, vilket var anledningen till att Nicholas dog...

Hos ultraljudsläkaren fick vi ett besked som var lite hoppfullt, men 2 andra som inte är så värst bra..

Det hoppfulla är att inget har försämrats när det gäller Klaras hjärna, det har stannat där det var och det tillsammans med att resultaten från fostervattensproven är väldigt bra ger hopp om att det kanske inte kommer att vara några direkt allvarliga problem. Svårigheter med motorik och inlärning, att hon kommer att ligga efter andra barn i samma ålder med utvecklingen, kanske kommer hon att ha dyslexi, men i sammanhanget ändå småsaker. Har vi riktig tur kommer man inte ens att märka någon skillnad förräns barnen är 4-5 år gamla.

Den ena dåliga nyheten är att ultraljudsläkaren såg något på Klaras hjärta som hon inte gillade. Hon verkade inte direkt orolig, men något ser inte ut att vara som det ska och det ska kontrolleras av en specialist.

Den andra dåliga nyheten är att Matilde som hittills verkat kärnfrisk knappt får någon näring (Klara tar det mesta) och därmed inte växer som hon ska. Klara följer tillväxtkurvan till punkt och pricka och väger cirka ett kilo, men Matilde väger bara ett halvt kilo och är storleksmässigt som om hon vore 3 veckor yngre än Klara....

På måndag kväll ska vi träffa läkaren igen, men då på en privat klinik där det finns bättre och mer avancerad utrustning, så att hon kan se bland annat Klaras hjärta bättre. Hon ska också ringa en kollega på ett hjärtcenter och försöka få en tid åt oss där så snart som möjligt, samt kontakta ett center i Catania som tydligen bara tar emot tvillinggraviditeter och därför är bättre rustade att ta itu med problemen som upptäcktes idag.

Så nu sitter vi här och bara väntar igen... Må helgen gå fort...

26 veckor - allt på en gång

26 veckor

Äntligen har september kommit och allt återgår till sin ordning, allt fungerar som det ska igen och alla kliniker och mottagningar är öppna. Det innebär i och för sig att det blir fullt upp den här veckan.

Idag har jag varit och tagit blodprover för att kolla om jag har graviditetsdiabetes... Det var inte särskilt skoj. Det är 3 olika blodprov tagna med en timmes mellanrum och man får varken gå där ifrån eller äta något emellan. Nu är jag ganska morgonpigg, så jag tycker att labbet är lite slött som inte öppnar förrän kl 8, jag var ju hungrig redan då och kom inte hem förrän halv tolv.. Känner mig fortfarande lite konstig faktiskt.

Direkt efter det första blodprovet fick jag dricka 2 dl glukos (heter det så på svenska? Riktigt sockrig dricka, lite som att dricka flytande sirap) vilket gjorde mig lite illamående och ganska yr eftersom jag i vanliga fall inte äter särskilt mycket socker alls... Sen kollar man kurvan vid två tillfällen med en timmes mellanrum...

På onsdag ska vi till blodspecialisten i Catania, det är nog nästan 2 månader sedan vi var där sist eftersom han också varit på semester hela augusti och det tydligen inte finns någon annan som kan hoppa in...

På fredag är det dags för ett nytt ultraljud igen, enligt gynekologen kan det eventuellt vara så att det går att utläsa något mer om hur det egentligen står till med Klara, och det vore ju skönt om det går att få reda på mer information.

Den senaste veckan har det inte varit roligt alls att vara gravid. Jag har fått en halsbränna nattetid som nästan får mig att kräkas, det har varit väldigt varmt och jag vaknar 2-3 gånger för att jag behöver gå på toa (sååå skönt att slippa det gamla badrummet nu!). Dessutom blir det obekvämt och gör ont lite här och där efter en stund så jag måste hela tiden vända och vrida mig för att ligga bekvämt...

Inte så konstigt kanske att jag varit väldigt trött och inte särskilt social och trevlig av mig?