Besök hos gynekologen

I tisdags var det dags för ett besök hos gynekologen i Messina för att visa upp provresultat.
Resultatet av tritestet var helt okej tyckte hon men på dom vanliga blodproven som man gör varje månad var det lite lågt på vissa vitaminer och på järn, så jag fick ytterligare en sån tablett att ta varje dag.

För första gången gjorde hon en undersökning och vi fick lyssna på hjärtljuden. Jag tyckte den övre bebisens hjärtljud var lite långsamma, men hon såg inte särskilt bekymrad ut så det var nog okej.

Nästa ultraljud ska göras i första veckan i augusti.

Nup-testet

Idag har vi varit hos gynekologen för att visa upp dom senaste blodproverna och resultatet av ultraljudet med nackuppklarning. Blodproverna var bra, men jag ska börja äta järntabletter eftersom det är två bebisar och "dom kommer att suga blodet ur dig" som hon sa lite skämtsamt.

När det gäller nackuppklarningen så gillade hon inte måttet på den ena bebisen som var 2.2 mm och vill att vi gör om ultraljudet på sjukhuset (det var där jag inte själv lyckades boka, dom sa att dom inte gör det för "dom har problem", gynekologen som är ganska högt uppsatt på sjukhuset ska själv ringa och boka det imorgon och visa dom vad "problem" är). Hon tycker att det är för mycket och när vi gick därifrån var jag superorolig och började gråta så fort vi satt oss i bilen.
Nu när jag har pratat med en vän som är sjuksköterska och sökt information på nätet ser jag att upp till 3 mm är ganska normalt, och risken att barnet skulle ha Downs syndrom eller någon annan kromosomavvikelse är skitliten...

Fan vad less jag blir, kunde hon inte ha sagt det? Åtminstone gett oss lite siffror på hur stor/liten risken är? Man blir ju alldeles uppskakad troligen helt i onödan!!

Andra besöket hos gynekologen

Idag har vi varit hos gynekologen i Messina igen. Vi pratade lite om det här med tritest och fostervattensprov. Jag vill inte ta fostervattensprov egentligen, men Peppe vill att vi gör det, men nu när han fick reda på att det enda man ser är om det finns risk för kromosomförändringar kanske jag lyckas övertyga honom om att det inte är någon ide att göra det...
Hon tittade även på provsvaren från blodproverna som hon hade beställt, och alla värdena var bra sa hon.

På ett sätt blev jag lite besviken att hon inte gjorde någon som helst undersökning, jag hade åtminstone väntat mig att hon skulle lyssna på hjärtljuden, men å andra sidan så är det bra att hon inte överdriver med sådant, hade vi varit hos gynekologen som vi gick hos förra gången hade vi redan gjort 2 ultraljud... Lite onödigt kanske (inte minst med tanke på att det kostade 800 kr varje gång, hos Pizzo som vi går hos nu har vi hittills inte betalat ett öre).

I fredags var vi hos specialisten i Catania och tog nya prover. Det funkar som på många andra ställen, att man åker dit och sätter sig i väntrummet och väntar på sin tur, det går inte att boka tid, men numera får jag gå före för att jag är gravid. Förra gången gick det ju inte så bra för dom att ta blodprov, det stacks flera gånger i båda armvecken och på båda händerna... Så nu slog vi vad. Jag hade med mig 6 färska ägg och sa att om du klarar det på max 2 försök får du äggen, annars tar jag med dom hem igen.
Då lyckades han på första försöket minsann, nästa gång vill han ha en kyckling färdig att tillaga.... hmm...
Nåja, först tar vi blodproven och sen måste man vänta ungefär 1 timme. Då går jag och Carla och tar en fika, så det är inte bara trist och tråkigt att åka dit.
Värdena var i stort sett samma som för en månad sedan, innan jag började ta sprutorna, vilket betyder att om jag inte hade tagit sprutorna så hade värdena redan varit väldigt mycket för höga...

Första besöket hos gynekologen

Vi har precis kommit tillbaka från första besöket hos gynekologen i Messina. Det är lite tidigt att göra någon direkt undersökning, men vi pratade en hel del, både om dom tidigare graviditeterna, om samarbetet mellan henne och specialisten i Catania och om vilka undersökningar som behöver göras inom den närmaste framtiden.
Hon pratade även om det som vi redan vet, att ju äldre man är desto större är riskerna även för andra saker och hon ville att vi börjar fundera redan nu hur vi känner inför att göra ett fostervattensprov längre fram. Till skillnad från tidigare gynekologer var det inget hon pushade för, utan sa bara att det finns bara 2 personer som kan bestämma om ni ska göra det eller inte och det är ni. Det känns bra. Jag vill ju helst inte göra det, men vi får se längre fram vad olika provsvar pekar på.

Jag fick ett intyg på att det är en högriskgraviditet som jag alltid ska ha med mig. Dels så innebär det att jag slipper betala för mediciner, blodprover och ultraljud, men det kan ju vara bra att ha om man skulle råka hamna på sjukan av någon anledning också.

I och med att det är en högriskgraviditet så är det bestämt redan nu att födsel kommer att ske med kejsarsnitt och om inget händer längs vägen så blir det troligen den 6 december, alltså en vecka tidigare än egentligt beräknat datum. Om framför allt koaguleringsvärdena börjar se annorlunda ut kommer man dock att utföra kejsarsnittet tidigare av säkerhetsskäl...


Jaja, den som lever får se hur långt vi kommer den här gången...