12 veckor

Allvarligt... det är inte meningen att det ska synas såhär mycket vid 12 veckor... eller?
Dom andra två gångerna gjorde det i alla fall INTE det. Peppe börjar bli orolig att det är två ;o)

I fredags var vi i Catania igen hos specialisten. Värdena var lite höga men om jag förstod det rätt så betyder det att blodet är väldigt flytande och det är ju på sätt och vis bra... Jag ska i alla fall fortsätta med samma dos några veckor till och sen komma tillbaka för en ny kontroll.

Nu i veckan är det dags för första ultraljudet, jag vet inte vilken dag än, för dom kör med ett lite konstigt bokningssystem. Dom fyller på tider från morgonen, så vill man ha en tid på eftermdidagen måste man ringa och boka bara någon dag innan. Vi vill gärna ha en eftermiddagstid eftersom Peppe vill vara med och då slipper han ta ledigt från jobbet.

Dom senaste två veckorna har jag varit lite illamående men det verkar ha gått över nu, tröttheten börjar också ge med sig.

Andra besöket hos gynekologen

Idag har vi varit hos gynekologen i Messina igen. Vi pratade lite om det här med tritest och fostervattensprov. Jag vill inte ta fostervattensprov egentligen, men Peppe vill att vi gör det, men nu när han fick reda på att det enda man ser är om det finns risk för kromosomförändringar kanske jag lyckas övertyga honom om att det inte är någon ide att göra det...
Hon tittade även på provsvaren från blodproverna som hon hade beställt, och alla värdena var bra sa hon.

På ett sätt blev jag lite besviken att hon inte gjorde någon som helst undersökning, jag hade åtminstone väntat mig att hon skulle lyssna på hjärtljuden, men å andra sidan så är det bra att hon inte överdriver med sådant, hade vi varit hos gynekologen som vi gick hos förra gången hade vi redan gjort 2 ultraljud... Lite onödigt kanske (inte minst med tanke på att det kostade 800 kr varje gång, hos Pizzo som vi går hos nu har vi hittills inte betalat ett öre).

I fredags var vi hos specialisten i Catania och tog nya prover. Det funkar som på många andra ställen, att man åker dit och sätter sig i väntrummet och väntar på sin tur, det går inte att boka tid, men numera får jag gå före för att jag är gravid. Förra gången gick det ju inte så bra för dom att ta blodprov, det stacks flera gånger i båda armvecken och på båda händerna... Så nu slog vi vad. Jag hade med mig 6 färska ägg och sa att om du klarar det på max 2 försök får du äggen, annars tar jag med dom hem igen.
Då lyckades han på första försöket minsann, nästa gång vill han ha en kyckling färdig att tillaga.... hmm...
Nåja, först tar vi blodproven och sen måste man vänta ungefär 1 timme. Då går jag och Carla och tar en fika, så det är inte bara trist och tråkigt att åka dit.
Värdena var i stort sett samma som för en månad sedan, innan jag började ta sprutorna, vilket betyder att om jag inte hade tagit sprutorna så hade värdena redan varit väldigt mycket för höga...

Första besöket hos gynekologen

Vi har precis kommit tillbaka från första besöket hos gynekologen i Messina. Det är lite tidigt att göra någon direkt undersökning, men vi pratade en hel del, både om dom tidigare graviditeterna, om samarbetet mellan henne och specialisten i Catania och om vilka undersökningar som behöver göras inom den närmaste framtiden.
Hon pratade även om det som vi redan vet, att ju äldre man är desto större är riskerna även för andra saker och hon ville att vi börjar fundera redan nu hur vi känner inför att göra ett fostervattensprov längre fram. Till skillnad från tidigare gynekologer var det inget hon pushade för, utan sa bara att det finns bara 2 personer som kan bestämma om ni ska göra det eller inte och det är ni. Det känns bra. Jag vill ju helst inte göra det, men vi får se längre fram vad olika provsvar pekar på.

Jag fick ett intyg på att det är en högriskgraviditet som jag alltid ska ha med mig. Dels så innebär det att jag slipper betala för mediciner, blodprover och ultraljud, men det kan ju vara bra att ha om man skulle råka hamna på sjukan av någon anledning också.

I och med att det är en högriskgraviditet så är det bestämt redan nu att födsel kommer att ske med kejsarsnitt och om inget händer längs vägen så blir det troligen den 6 december, alltså en vecka tidigare än egentligt beräknat datum. Om framför allt koaguleringsvärdena börjar se annorlunda ut kommer man dock att utföra kejsarsnittet tidigare av säkerhetsskäl...


Jaja, den som lever får se hur långt vi kommer den här gången...

Nu är det bekräftat

Igår var jag iväg och tog ett blodprov för att bekräfta graviditeten på förmiddagen och redan efter lunch kunde jag ringa för att få resultatet. Lilla stickan från apoteket hade rätt och värdena var optimala för att vara i sjunde veckan.

På onsdag är det dags för det första besöket hos gynekologen.

Jag ska inte säga att det går bra med sprutorna. Det går. Punkt.
Jag brukar ta den vid 6-tiden på kvällen och redan vid 4 börjar jag oja mig inombords. Min mage ser redan ut som en färgpalett i grönt, gult och lila och jag har börjat ta i låren också...
En sak är säker, jag kommer INTE att visa mig i bikini i år ;o)

I övrigt mår jag ganska bra, har varit väldigt trött, men det beror nog också på att jag haft en elak hosta som gjort det svårt att sova.

Kan själv...

I lördags tog jag första sprutan helt själv, med Peppes chef som "kontrollant". Själv tyckte jag att det gick hyfsat bra, men chefen tyckte det gick sådär och sa att hon skulle komma tillbaka på söndagen... Hon dök aldrig upp så till slut tog jag sprutan själv i alla fall och nu har jag tagit den själv sedan dess.
Det är inte särskilt roligt, men det är inte roligare när någon annan gör det heller, så det är bara att bita ihop.
Jag har varit lite sur på sjukvårdssystemet dom senaste dagarna. Specialistläkarna skriver inte ut recept på mediciner, utan bara ett förtryckt papper med sin ordination. Man kan hämta ut medicinerna med det pappret, men då får man betala fullt pris för dom (mina kära sprutor kostar 80 kr styck, så det slipper jag helst).
För att få recept måste man således gå till sin husläkare. Här beställer man inte tid, utan man går bara dit och väntar på sin tur, vilket för det mesta tar runt 2 timmar... Jag var där i måndags men då kunde hon inte skriva ut receptet eftersom specialistens läkarkod saknades...
Om jag hade velat hade jag kunnat lämna en lapp igår med medicinens namn och läkarens kod, och sen hämta receptet idag, utan att behöva vänta 2 timmar, men eftersom jag inte hade fler sprutor hemma tyckte jag det var lika bra att vänta, annars hade jag behövt åka till apoteket igår kväll, tillbaka till läkaren idag och sen tillbaka till apoteket igen med recepten för att få tillbaka det jag lagt ut... suck..

Gynekolog
Först hade vi tänkt gå till en gynekolog här i Giardini Naxos, för att slippa ytterligare resor (måste ju åka till Catania minst en gång i månaden) men nu har vi bestämt oss för att gå till en gynekolog i Messina. Det är den gynekologen som hade hand om mig när jag låg på sjukhuset vid det senaste missfallet och även hon som höll i utredningen efteråt. Hon kan vara lite barsk och brysk, men det känns ändå rätt skönt att hon kan hela historien bakom, så att man slipper upprepa allt.
Vårt första besök hos henne blir den 27: e april.

Full av hål...

Igår var jag hos specialisten i Catania tillsammans med Carla. Det skulle tas nya prover och bestämmas vilken medicin och dos jag ska ha...
Jag är ganska svårstucken, jag har liksom inget blod, men så illa som det blev igår har det aldrig varit förut. 3 personer som försökte, och nu ser jag ut som ett durkslag ungefär... Jag har hål (och blåmärken) lite överallt i båda armvecken, på handlederna och på händerna... Till slut fick dom i alla fall ut tillräckligt många droppar för att kunna göra testerna.

Vi väntar fortfarande på svar på ett av dom testerna som gjordes för ett tag sen. Det blodet ligger i frysen och väntar på något som ska blandas i blodet för att ge en reaktion... (kommer inte ihåg vad det heter) och det får dom tydligen hem igen runt den 15:e den här månaden.

Proverna som togs igår fick vi svar på efter en timme ungefär och nu ska jag ta en blodförtunnande spruta varje dag... Jag som hatar sprutor... dessutom är det sån där vätska som svider som attan....

Igår var Peppes chef här och gav mig sprutan, idag ska jag försöka själv, med chefen som "kontrollant". Hon säger att hon gärna kommer hit och ger mig sprutan varje dag, att det inte är något problem för henne... Men det är i ärlighetens namn ganska opraktiskt både för henne och mig att ha det så i 8 månader... Bättre att jag lär mig att ta åbäket själv...

Jag är väl medveten om att jag kommer att skratta och tycka att jag var löjlig när jag läser det här inlägget om nån månad ;o)

Om 3-4 veckor ska jag tillbaka dit och ta nya prover... hoppas jag har lite mera blod då ;o)

Hjälp....?

Jag har kissat på en sticka från apoteket.
Det blev två streck.
Det betyder att det finns nån i min mage... (till 99% säkert).

Hjälp.... hur ska det här gå?